INNAN NU

Feb.02, 2012

INNAN NU!

 

 

Långsamt sänker den sig ner. Landar. Börjar sin resa runt… runt… runt…

Spårar exakt och följsamt i spåret.  Fragment av damm och smuts berör icke så mycket. Nålen plöjer välbalanserat och direkt.

Tystnad… skrap… knaster… och snart kommer det första ljudet… alldeles strax… om en sekund… vänta… NU!!!

 

Vibrationerna tas upp mekaniskt och förs elektriskt vidare till avlyssning via kablar, förstärkeri och högtalare till Dig och till Mig. Musiken flödar mot oss, i oss, över oss…

Jag älskar detta moment. När du valt ut en vinylskiva att lyssna till. När du hittat ett moment i din vardag att sitta ner och njuta… Inte alltid helt självklart kanske med en 20 månaders extremt nyfiken och mycket matglad dotter som springer omkring i huset, oftast med en näve full med Cd:s som hon förtjänstfullt ”sorterar” in någonstans i huset.

Vi har hittat skivor i alla husets rum och i de flesta skåp och garderober. Det är en rätt intressant process, ett slags nyupptäckande av dessa skivor. Att se dem i helt nya miljöer!

Och visst får Leah gärna sortera och bära runt dessa digitala missuppfattningar till musikmedia. Men vinylerna håller hon sig mestadels borta ifrån till sin pappas stora lättnad…

 

Men visst är det viktigt att hitta dessa stunder. Tillsammans med din älskade, eller att kanske hitta en helt egen stund. Att bara frigöra sig från arbete och husligt ansvar. Helt nödvändigt om ni frågar mig. Alla hittar vi olika ”stunder”, må vara om det är i trädgård, eller med en bok, eller framför en film eller vad det nu månde vara. För mig är det mycket ofta, framför min kära skivspelare. Gärna med en grappa eller en god öl i handen (kolla in den nya Oppigårds – Single Hop Ale, ett av de bäst balanserade svenskgjorda ölen någonsin!).

 

Sätta på skivan. Låta stiftet spåra sig fram.

Sitt ner i soffan. Vänta.

Förväntan på vad som komma skall.

 

Förväntan! Aaaaaah – förväntan, detta underbara fenomen.

Vart leder spåret? En förväntan av vart spåret för oss. Vad väntar runt hörnet? Vad väntar under nästa varv på skivspelaren?

Är inte det en väldigt stor del av upplevelsen? Förväntan!

Spänningen som byggs upp via en förväntan.

 

Ögonblicket innan pickupen sänker sig ner på vinylen och börjar just sitt spårande

Ögonblicket innan du läser den första meningen i en ny bok

Ögonblicket innan du återser din kära efter en längre resa

Ögonblicket innan du kysser henne (eller honom)

Ögonblicket innan du tar första tuggan av en förväntat god middag

Ögonblicket innan första tonen tas vid en konsert

Ögonblicket innan du fångar ditt barn i luften…

 

Just denna sekund innan…

Jag ÄLSKAR detta moment!!!

Jag fullkomligt DYRKAR denna stund. Denna stund just INNAN!!!

FUCK YEAH!

INNAN!!!

 

Inandningen just innan allt brakar lös…

Detta korta ögonblick. Fullkomligt fyllt av spänning. Vibrerande av extas! FYLLT av dig själv. FYLLT av NUET! Absolut närvaro.

Detta korta ögonblick är det moment då jag känner mig som allra mest levande!

Det är inte alltid målet som är det intressanta.

För mig är det mer just ögonblicket… öronblicket… momentet just INNAN. INNAN NU!

Jag har lärt mig otroligt mycket om detta via fantastiska musiker och läromästare såsom improvisatörerna Derek Bailey, Raymond Strid, Paul Lovens och den svenska multikonstnären och musikern Sven-Åke ”Hatten” Johansson.  Att verkligen vänta ut detta ögonblick. Att dra på det. Att låta ögonblicket ”hänga” i tiden och på så sätt skapa en än starkare spänning. Det är oerhört intressant att experimentera med detta. I samspelet med andra musiker eller med improviserande dansare för den delen! En helt fantastisk upplevelse av detta hade jag för ett antal år sedan med den japanske Butoh- mästaren Kazuo Ohno under en helt magisk kväll i Wuppertal under en Pina Bausch – festival… oj oj oj… men mer om detta vid ett senare tillfälle.

Att utforska vad som händer när vi liksom ”fångar” ögonblicket! Undersöker det, vrider på det och slutligen… slutligen… strax… om en stund bara… alldeles strax… vänta… NU!!! Förlösande NU! Att låta det elektrifierade ögonblicket förlösas och bli till något annat. Något som kanske leder fram till nästa ögonblick, nästa spännande NU?

Och så går det på. “Och så går det på”, som min gode vän Sven – Åke alltid brukar säga.

”Och så går det på. Än så går det dit… Och än så går det hit. Och så går det på!”

Ögonblicket INNAN. Finns alltid där. Det är rätt underbart att fånga det, att försöka fånga det. Att medvetandegöra det. Att stanna upp. Att låta sig stanna upp…

Och så går det på…

 

 

 

mats gustafsson, published in NYA UPPLAGAN, 2009