“Mats is the most modern of the players where the genre tags of jazz, noise, experimental, avant-whatever are finally transcended to a new millenium – where compositional concepts are at once in check with open improvisation and a super-postmodernism becomes what we always wanted: rock n’ roll !”
-thurston moore, 1999

“Mats är förtrogen med hela saxofonhistorien men har inga behov av att visa sina kunskaper, han spelar bara det som är nödvändigt i ögonblicket. Dessutom är han en AKTIV musikfan, minst lika intresserad av att höra och absorbera annan musik, som att spela själv”
-jim o’ rourke, 2002

“Varje musikform skulle skatta sig lycklig över en musiker som Mats Gustafsson. På ett sällsynt vis förenar han virtuositet, energi, improvisation och nyfikenhet på nya uttryck”
-derek bailey, 2002

“Mats var den förste inom den fria improvisationsmusiken som jag kunde kommunicera med på ett jämbördigt plan, som kunde förena rock n’ roll och fri improvisation. Han har en enorm talang men också en förmåga att lyssna vidöppet. Det finns alltid en stor kärlek, både i hans spel och i hans sätt att vara som människa.”
-thurston moore, 2002

“There’s not much I can add to that. Very beautiful, very original…Full of surprise and very stimulating. More power to him.…I would vote for him, yeah”
-steve lacy, 2000

“He sucks…”
-olof madsen, 2005

“Gustafsson, the nu-new thing superstar sounds like a DNA spliced offspring of Evan Parker and Peter Brötzmann. He can play the quietest breath key taps where listeners lean forward in their seats to hear to the full metal blasts of Brötzmann’s Machine Gun-violence.”     Mark Corroto, All About Jazz, 2010

“one of the world’s most original and exhilarating saxophonists”   Barry Witherden, BBC Music Magazine