VAXDAX 8

 

 

 

Break of  Day in Molde, 1969, Sonet – T 9541

 

 

 

I denna vinylkrönika vill vi sätta ljus och fokus på en Norsk EP skiva, med vanvettigt innerlig, samt berikande musik. Musik som hittat sin egen plats i en modern jazztradition, i mötet mellan den melodiska och lyriska Skandinaviska jazzen och den friare jazzen med rötter väst om de Brittiska öarna. Musiken är inspelad på initiativ av den eminenta Norska sångerskan Karin Krog. I ett samarbete med musiker som var närvarande på Jazzfestivalen i Molde 1969. Krog är intimt förknippad med denna kulturyttring i Molde, sedan dess start 1961. Hon spelade på den allra första upplagan av festivalen, som sedan dess lyckats bibehålla en profil där mer kreativa former av jazz alltid lyfts fram. Många unga musiker, i sina ”karriärers” linda har fått utrymme att experimentera och undersöka jazzmusikens mysterier inför publik på denna gudabenådat sköna plats, där himmel möter hav i fjordars klang.

Just de naturligt sköna omgivningarna, med dess höga och skarpa, unga (de svenska fjällmassivens rundare former indikerar ett betydligt äldre ursprungsår, de unga norska dito, innehåller däremot mer dynamik… ”jazzigare” måhända?) bergsformationer i samklang och dynamiskt spel med fjällbäckars flöde gentemot dramatiskt atlantvatten, gör Molde till en plats fylld av både drama och poesi. Denna natur skall ha inspirerat Krog under en sen jamsession, uppe i en ”hytte” på berget ovanför Molde, till iscensättandet av denna fantastiska musik.

Vi tycker att denna musik är rent sensationellt bra i dess enkla framförande och lyriska sångbarhet. Det material man arbetar med är ytterst intressant. Ensemblen gör en version av Carla Bleys ”Ida Lupino” samt en komposition av svenske Berndt Egerbladh, Blues Eyes. Karin Krog har helt enkelt, i samarbete med den kreative och initiativfulle jazzjournalisten Johs Bergh satt en ny text till Bleys underbara ballad. Under en promenad från det legendariska jammet på Vardestua, på fjället ovanför Molde, kom denna alternativa text till, i förening med fåglars kvitter och en långsamt uppstigande sol. Poesi och kreativitet i magisk inramning.

Musiken spelades först in för en radiosändning från festivalen, den 28e juli, 1969.

Vad vi tycker gör denna vinylsingel så speciell är givetvis de musiker som medverkar till skapandet av denna lyriska klassiker: Ted Curson – trumpet, Berndt Egerbladh – orgel, Arild Andersen – bas, Jon Christensen- trummor samt en Elisabeth Sønstevold, från Oslo Filharmonien, på harpa!

Musiken spelas andlöst vackert och vi kommer på oss själva att helt enkelt glömma bort att andas under genomlyssnandet av denna ytterst ovanliga singel (fyrsiffriga belopp krävs vid anskaffandet av ett ex i bra skick, av de uppskattningsvis 500 exemplaren som pressades 1969)… Musiken har en slags självklarhet som är signifikativ för all musik som stoppar tid. Tänk vad ett helt album med denna grupp hade kunnat bli. Vi är dock ofantligt glada att producenten Arne Bendiksen föreslog en inspelning i Sonets studios i Oslo, den 7e augusti 1969, så att denna musik förevigades på vinyl (och sedermera även på en CD utgåva som två bonusspår till Krogs klassiska LP ”Mr Joy”, meantime 15/ Grappa CD 4219). Men för en diskaholik är det givetvis denna vackra sjutummare som gäller.

 

”Ida Lupino” och ”Blues Eyes” framfördes på festivalen under sagda radiosändning med Krog och Egerbladh samt musiker som var närvarande på festivalen, men spelades – som sagt – in i studio i Oslo en månad senare, med just denna ensemble.

 

Krog och Egerbladh fortsatte samarbetet, vilket ledde till konserter i Norge, samt en TV– inspelning i Hamburg, för NDR, i maj 1970, där det bl.a. spelades ett flertal kompositioner av Egerbladh, bl.a. Sarek, Articness och den underbara Voodoo. Denna rätt spektakulära sammansättning av skandinaviska musiker bestod av Terje Rypdal- gitarr, Niels Henning Pedersen – bas, Calle Neuman – altsax, samt Egerbladhs gamla kamrater från Umeå: Lars– Göran Ulander på altsax och Sten Öberg på trummor!

Tyvärr kom inte gruppen som spelade in ”Break of Day…” att fortsätta det gemensamma arbetet, vilket vi tycker är ytterst synd, då klangen och timingen/ samspelet i gruppen är fantastisk! Det finns en lyhördhet här som är verkligt unik.

Att höra Berndt Egerbladh spela hammondorgel är fantastiskt! Vad vi önskar att fler skulle ta upp detta instrument i mer nutida improvisatoriska sammanhang (det enda undantaget, men dock ett lysande undantag, är den fantastiska brittiske organisten Alexander Hawkins)! Det existerar ett flertal inspelningar med Egerbladh på orgel, men just denna sticker ut! Men kolla, för bövelen, in Egerbladhs episka LP ”Plays the Organ with a Swing” (Nashville Records, NSLPS 30- 109), den går inte av för varken hackor eller järnspett!

Ryktet (det sanna) säger att en inspelning gjordes på NRK 1970 med en grupp bestående av Krog och Egerbladh tillsammans med Jan Garbarek, Andersen och Christensen!!! När kommer den musiken på vinyl undrar Vaxdax???

 

En musiker som verkligen bidrar till att göra musiken på denna vinylsingel odödlig är den amerikanske trumpetaren Ted Curson, känd från samarbeten med bl.a. Charlie Mingus och i ett flertal av den fantastiske saxofonisten Bill Barrons grupper, samt givetvis med Archie Shepp och Cecil Taylor. Hans varma ton besjälar musiken. Luftigt och inkännande. Med själ. Själ. Denna musik är besjälad. Jag finner inget bättre ord för att beskriva.

Det solo som Curson exekverar på Blues Eyes är… vackert… utanför… skalan…

Krog och Curson delar själ. Krogs sätt att frasera, pausera och punktuera musiken är fantastisk. Avskalat, men samtidigt avancerat. Innerligt. Själfullt.

Egerbladh, Christensen och Andersen lägger tillsammans med en i sammanhanget genialt apart harpa, en natur, en jordmån, för musiken att speglas och växa i. Musiken lever. Andas.

 

Samarbetet mellan Curson och de Skandinaviska musikerna fortsatte i några helt andra projekt, bl.a. med ovanstående basist i ett projekt i Oslo 1970. Andersen var dessutom över till New Jersey några år senare och spelade med Curson i dennes hem. Då fanns även en svensk delegation av jazzmusiker på plats, bl.a. Arne Domnerus, Georg Riedel, Egil Johansen och Bengt Hallberg.

 

Det finns en helt ovärderlig skatt av inspelningar mellan Svenska och Norska musiker från denna ytterst kreativa tid. Vi skall vara oändligt tacksamma att de Svenska och Norska radiotjänsterna spelade in så pass mycket av dessa samarbeten. En skatt. Historien bandad och arkiverad, för framtiden. För utvecklingen av den musik vi älskar så svårt; jazzen.

I dessa bisarra tider av kortsiktiga politiska beslut och vinningar (???) och indragna bidrag till ovedersägligt viktiga institutioner – som det svenska jazzarkivet – måste vi kämpa emot DUMHETEN med alla de medel vi har.

Vad är då bättre än att spela ljuv, besjälad musik, som denna?

Att inse, att komma till insikt över vad som är värt något? Insikt.

Besjälad musik är vad vi behöver för att besegra dumheten och det okreativa, imbecilla tankesätt som kännetecknar de politiska strömningar och blindhet som nu härskar!

Besjälad musik.

Då dagen gryr i Molde. Där själen gror. Själen… Gryr… Gror.