VAXDAX 3

Nov.29, 2012

VAX DAX 3 – Published in OrkesterJournalen Aug 2012

 

 

I denna VAXDAX krönika skulle vi vilja presentera en svensk mycket udda skiva.

En sjutummare utan omslag. En sjutummare som representerar nödvändighet och motstånd!

Jag skulle vilja berätta om en platta som betyder mycket för mig.

Denna skiva får mig att le och dansa.

Detta är nog NR 1 på min inre lista av musik utgivet på vinyl. Ingen annan skiva har berett mig SÅ mycket glädje och extas!

Den är inspelad och utgiven av Bengt Nordström i mitten av 60- talet.

 

 

Bengt ”Frippe” Nordström – When will the blues leave / Bird Notes EP B1

 

Bengt Nordström blev en kär vän och kollega till mig, när jag som 19-åring flyttade ner till huvudstaden från ett vintrigt och musikaliskt dränerat Umeå (HC – vågen med Refused och andra var ännu flera år borta).

Frippe utmanade mig på alla de sätt, såväl musikaliskt såsom i det privata. Jag är honom mycket skyldig och därtill tacksam! Han öppnade perspektiven!

Otaliga gånger har vi spelat ihop, men framförallt diskuterat musik – både upprört samt instämmande… många långa enerverande samtal över telefonen, såväl natt som dag…

Frippe gick ur tiden för 12 år sedan och jag saknar honom verkligt djupt fortfarande! I dessa tider av inställsam kultur så är det mer än viktigt att komma ihåg och låta sig påverkas av Frippes gärning. Han var den ensamma konstnären som stod upp emot de olika etablissemangen, men en övertygelse och ett brinn av sällan skådat slag. En av de första att helt på egen hand ge ut egen musik på ett eget bolag, Bird Notes, med denna form av musikaliska uttryck (kanske bara föregången av Sun Ra och hans Saturn Records?). Att som honom stå upp för sin egen konst på ett okuvat, kompromisslöst sätt… har få efterföljare i vår kultur. En jazz- anarkist? En avig revolutionär? Jag tror inte det… Bengt var framförallt sin egen… och sin egen musik trogen… med en stor dos kärlek och dedikation tog han sig an jazzhistorien på sitt alldeles egna sätt. Det personliga uttrycket i en ganska opersonlig jazztid…

 

Den mest udda och samtidigt kanske den mest signifikativa utgåvan på hans Bird Notes är en 7” vinyl- ep som vi kan kalla ”When will the blues leave, med objuden gäst”. Denna lilla raritet i enbart runt 10 pressade exemplar speglar Bengts opportunistiska personlighet på ett alldeles förträffligt sätt. Inspelningen är gjord 1962 i det Nordströmska hemmet, där mikrofoner satts upp framför hemmastereon och där Ornette Colemans klassiska mästerverk ”Something Else!!!!” snurrar på skivspelaren.

Givetvis noterar den intresserade att just på originalomslaget av denna Contemporary LP sitter Ornette Coleman med en vit plastsax i sitt knä. Samma modell av märket Grafton som Bengt skulle komma att använda under en lång tid framöver.

Låten är den hårt svängande ”When will the blues leave”. Bengts ide´ var helt enkelt att spela med gruppen så fort som Ornette och Don hade gjort sitt. En form av tidig play-a-long? Bengt sätter helt enkelt på bandspelaren och sätter saxen till sina läppar så fort som rytmsektionen skall till att göra sina musikaliska insatser. Denna gång med en objuden gäst som ”solist”! Och nu utan konkurrens från Ornette och Don.

Det som gör det hela så fantastiskt är att denna sjutums vinyl innehåller hela 4 olika tagningar av denna fantastiska ide´!

Och på det sätt som Bengt genomför detta…

HELT MAKALÖST!

Med en otvungen iver låter han sina solo- insatser punktuera musiken. Små utbrott av melodiska explosioner. Aviga, bångstyriga och obekväma kommentarer av smått genialisk karaktär… jag är ett enda stort leende varje gång som jag lyssnar på detta!

 

Det är bara så vansinnigt befriande!

Ett sökande.

Ett brutalt självutlämnande sökande.

 

Frippe spelar med en oefterhärmlig timing på alla tagningarna. Kompet svänger… men Frippes eget spel svänger så att det SVARTNAR!

Detta är JAZZ för mig!

Motstånd och improvisation är ju, enligt min egen mening, vad det handlar om när det gäller jazzmusik.

Motstånd och improvisation.

Frippe var den bästa läraren.

 

Jag har mycket svårt att sitta still när jag hör detta, vill mest bara upp och ta några trippande Frippe steg.

Denna singel utan omslag och med enbart en vit label är JAZZ!

Den avslutande tagningen av Ornettes bluesiga tema spelas slutligen i typiskt ”Frippe-unisont” manér. Det blir inte bättre än så här. Bengt spelandes temat tillsammans med två av sina hjältar, Don Cherry och Ornette Coleman.

Att Bengt givetvis kniper det sista ordet är en självklarhet i sann Nordströmsk anda.

 

Nödvändighet

Motstånd

 

 

 

 

Mats Gustafsson, Wien