VAXDAX 7

May.01, 2013

Vax dax 7

 

 

I denna vår sjunde krönika av febrigt exponerande av rara vinylutgåvor med gudomlig musik – nej, vi tänker definitivt INTE hålla tillbaks på superlativen, det finns ingen anledning med Jante- handbroms i denna typ av texter -  vill vi presentera en klassisk  europeisk platta inom den friare jazzen.  En av de verkligt legendariska grupperna, som var med om att bygga upp och om den Europeiska scenen inom friare former av jazzmusikaliska uttryck under tidigt 70 – tal, var Brötzmann/ Van Hove / Bennink. En trio som fullkomligen kokade av energi, fluxus upptåg och musikalisk skönhet samt våldsamt musikaliskt utspel!

Det centrala bolaget för Peter Brötzmann under hela hans musikaliska gärning har alltid varit FMP (Free Music Production). Baserat i Berlin och lett av eldsjälen, den karismatiske Jost Gebers, som genom tjocka glasögon och välansad valross mustasch lett den musikaliska utvecklingen och inriktningen, genom sitt bolag och genom de festivaler som varit kopplade därtill. Flera svenska grupper (Position Alpha, Per Henrik Wallin, Sven Åke Johansson, Gush) har spelat på festivalen genom åren, men det har framförallt varit en spelplats för mellaneuropeisk improvisation, med en del amerikansk infusion (Frank Wright, Steve Lacy, Cecil Taylor, Charles Gayle och andra).

Position Alpha gjorde förresten ett bestående intryck på de sk. ”jazzskäggen” i Tyskland på en (icke så) bejublad konsert, där man lät saxofonerna stå tillbaka för nya uttryck på gitarr och dragspel!!! Där satt många skägg fast i den smak- konservativa brevlådan. De underbara saxofonisterna från västkusten har inte fått komma tillbaks…

FMP gav ut tre absolut essentiella album 1971: Elements (FMP 0030), Couscouss de la Mauresque (FMP 0040) och The End (FMP 0050). Alla med förut nämnda trio. I en absolut genial formgivning av Brötzmann själv, med tre separata omslag i respektive svart, orange och grönt. Silkscreen tryckta…
Men… den verkligt första utgåvan var med de tre vinylerna utan omslag… i en kartong… där mottagarens adress kunde skrivas på omslaget, med plats för frimärken och en individuell numrering… samt en affisch med en mycket speciell historia medlagd i boxen!

Detta är BOXEN… som har ALLT:

Musiken är fantastisk, utom ord. Designen är genial.

Den luktar och känns bra…

Ett av de främsta dokumenten av tidig europeisk frijazz. Brutalt och vackert.

Musiken är onekligen en av de mest kompromisslösa och intensiva någonsin!

På dessa inspelningar gästas gruppen av eminente Albert Mangelsdorff på trombon, som lyckas balansera musiken på ett utsökt och genommusikaliskt sätt, i funktion icke olikt det sätt huru Lars lystedt lyckas tygla sina adepter i Lars Lystedt Sextet, omnämnt i förra vaxdax- krönikan. OJ nr 1, 2013. Om än musiken låter annorlunda, så handlar det likväl om balans. Balans.

Brötzmanns tenorsax glöder av extas, Benninks skrot och skräp flyger genom tid och rum och Van Hoves piano visar vart skåpet skall stå!

Då denna utgåva är gjord i maximalt 200 numrerade ex, så har vi här en verklig holy grail inom den ifrågasättande jazzen.

Men det som ger denna box en extra dimension är den av Brötzmann designade affischen som medföljer paketet!

 

Följande historia är rätt spektakulär och berättad här med tillåtelse av Peter Brötzmann själv:

 

Peter Brötzmann var och är en aktiv bildkonstnär. Han var mycket delaktig i den tidiga Fluxus rörelsen med namn som Joseph Beuys, Yoko Ono, George Maciunas men framförallt för sitt arbete med den legendariske video- och bildkonstnären Nam Jun Paik från Korea. Brötzmann jobbade under ett par intensiva år som assistent till Paik. Han iordningsställde bl.a. flera av de klassiska preparerade pianon som Paik arbetat fram.

Detta var under samma tid då Brötzmann började experimentera med musik, parallellt med att han bl.a. arrangerade jazz konserter för bla. Charlie Mingus o andra, lokalt i området runt Wuppertal. Det finns en fullständigt fantastisk affisch som Brötzmann designat i samband med en Mingus- konsert i Tyskland. Tyvärr i endast ett överlevande känt exemplar (f.ö. utställt på Ystads Konstmuseum år 2000).

Jobbet för Paik var intensivt. Men denna pionjärtid för omkullvältande konceptkonst har få jämförelser i tid och gärning.

Paik iscensatte 1963 en utställning på klassiska Gallerie Parnass i Wuppertal.

Utställningens ide´ var att fylla galleriets största rum med en gigantisk väderballong.

Brötzmann var behjälplig vid detta iscensättande.

Ballongen placerades i galleriet. Blåstes upp. Täckte därefter effektivt alla dörrar och fönster. Ingen kommer in. Ballongen är väldigt mycket i vägen.

Vernissagens besökare tvingas att stå utanför för allmän beskådan och förundran.

En av besökarna, med tillhörande cigarett, var dock positionerad alltför nära den uppblåsta ballongen.

BANG!!!

Oaktsamhet och dålig timing medför att ballongen helt sonika exploderar i hundratals bitar. Slut på utställningen.

Brötzmann frågade därefter Paik om han kunde samla in och spara de fragment som fanns kvar av den tillintetgjorda ballongen. Vilket gick bra.

Det är just dessa gummifragment av den olyckliga väderballongen som är omsorgsfullt fastsatta på den förut nämnda affischen i den tidigare, med rätta, bejublade FMP boxen!

Ett unikt Nam Jun Paik/ Peter Brötzmann original!

Denna affisch är på alla sätt en klassiker.

Denna box är på alla sätt en klassiker.

Och framförallt är musiken på dessa tre vinyler… klassisk!

Det blir inte bättre än så här! För en vaxdax redaktör med intresse för bild, musik, koncept och design… Det blir inte bättre än så här!

 

 

 

 

 

Mats Gustafsson, Wien