byg skivor

Feb.07, 2012

MAGNUS NYGREN – BYG

 

Livet har blivit roligare för frijazzande skivfreaks. Inspelningar som varit svåra att få tag i och kostat dyra pengar har under senare tid flödat ut i återutgivet skick. Framförallt på lp (!), men också på cd. Franska BYG Actuel är ett av de mer legendariska skivbolagen – nu finns snart samtliga album på den extremt samlarvänliga etiketten nypressade på lp med originalomslag.

 

 

Musiken på BYG Actuel räknas idag som en av grundpelarna i den amerikanska frijazzen. Att ett franskt bolag är så viktigt för musik från USA kan vid första anblicken ses som en ödets ironi. Dessvärre låg en hård verklighet bakom – att vara svart frijazzmusiker i 60-talets USA var allt utom lätt, raskonflikter och upplopp härjade landet och att dra in några pengar på musiken var nästintill omöjligt. När många nära nog flydde USA passade BYG Actuel på och drog till sig musiker som Archie Shepp, Don Cherry, medlemmarna i Art Ensemble of Chicago, Sunny Murray och Alan Silva.

 

Jacques Bisceglia hade sedan 50-talet tillhört jazzkretsarna i Paris och under årens lopp skapat ett brett kontaktnät bland jazzmusiker från både Frankrike och USA. 1968 hade han börjat på den nystartade musiktidningen Actuel, vilken ett år senare slog sig ihop med skivbolaget BYG. Det nya bolaget började snabbt att spela in de första skivorna med amerikanska musiker som levde i Paris och bjöd dit andra. När saxofonisten Archie Shepp och ett antal andra musiker spelade på The Panafrican Festival i Algeriet var även Jacques Bisceglia där.

 

-       Jag åkte dit som fotograf för tidningen. Men jag skulle också försöka få tag i fler musiker som vi kunde spela in, berättar han.

 

Och visst fick han napp, i augusti kom förutom Shepp, Grachan Moncur III, Dave Burrell, Sunny Murray, Alan Silva och Clifford Thornton. Tillsammans med Jimmy Lyons och Andrew Cyrille, som just varit på turné med pianisten Cecil Taylor, och de som redan var i Paris – sammanlagt ett 30-tal musiker, varav några fransmän – deltog de sedan i en maratoninspelning som varade i nära två veckor och resulterade i 17 album. De flesta var med på flera inspelningar i nya konstellationer med olika musiker som ledare.

 

-        Allt gick så väldigt snabbt, det bara gick på och gick på. Som mest var det tre inspelningar på en dag. Ibland var vi i studion i över 20 timmar i streck, inte musikerna, men vi som spelade in. Men det gick verkligen bra, de flesta musikerna kände varandra sedan tidigare och trivdes ihop, säger Jacques Bisceglia som även var konstnärlig ledare på bolaget.

 

-       Förutom Jimmy Lyons session spelades alla låtar bara in en gång. Det var bara Lyons, Sunny Murray och Grachan Moncur III som hade skrivit ut några ackord till det som skulle spelas. De andra utgick mest från arrangemang och musikerna snackade med varandra innan, vi har det här och det här, du tar solot där och du tar det efter. Det var mest improvisation.

 

Vilka som skulle spela med vilka var det musikerna som bestämde, även om det ibland fanns förslag från bolaget.

 

-       Min ursprungsidé hade varit att Don Cherry skulle spela in med Ed Blackwell och Charlie Haden. (Samtliga spelade med Ornette Coleman i början av 60-talet, reds anm). Men han ville att det skulle vara en duo med Ed Blackwell, berättar Jacques Bisceglia. Och så blev det.

 

Don Cherrys båda skivor tillhör de som räknas som klassiker idag. Men förutom att flera enskilda skivor sticker ut, är en av BYG Actuels storheter omfånget – det hann ge ut 50 album, varav 40 är frijazz – och den musikaliska bredden. Sedan genrens start cirka tio år tidigare med pionjärer som Ornette Coleman och Cecil Taylor hade dess uttryck utvecklats åt olika håll, även om det fanns gemensamma nämnare.

 

Bolagets utgivning kan ses som ett avtryck på hur den amerikanska frijazzen lät 1969-70. Från den rena energijazzen med exempelvis Alan Silva och Dave Burrell, där musiken kan liknas vid en ångvält som kör över dig, backar, kör över, backar, kör över, backar, till den lyhördhet och närhet som finns på exempelvis Don Cherrys och i vissa fall Archie Shepps skivor.

 

Men allt är inte guld och gröna skogar. På vissa av originalskivorna finns det mycket att önska när det gäller ljudkvalitet och pressningar. Ihärdiga rykten surrar också om att musikerna inte fick betalt. Dessutom gavs få möjligheter till genomarbetade studioalbum, det var snabba puckar som gällde.

 

Vad gäller omslagen lyckades designern Claude Caudron som få andra att stimulera habegäret hos skivsamlare. Med en framsida med vit bakgrund, ett stort A i det övre högra hörnet följt av skivnumret och en bild i mitten, utvik med information och bilder och en stor bild på baksidan, är de som gjorda för att samla på och under senare år har priserna för originalutgåvor rakat i höjden.

 

Efterfrågan på skivorna är en av anledningarna till att det italienska bolaget Get Back åter ger ut samtliga album digitalt remastrade på lp.

 

-       Det är så många som har letat efter dem i åratal och inte hittat dem. Och jag tror att de som köper dem idag vill att de ska vara på vinyl och se exakt likadana ut som originalen, säger Andrée Thibert, ansvarig för BYG Actuel-återutgivningen. Hon tillägger dock att systerbolaget Sunspots ger ut några av skivorna på cd. Båda bolagen finns distribuerade i Sverige av Border.

 

BYG Actuel fortsatte att spela in frijazz, men innan bankrutten några år in på 70-talet närmade sig bolaget även den psykedeliska rocken med inspelningar av grupper som Gong och den avantgardistiska fåran med Terry Riley.

 

I oktober 1969 planerade BYG Actuel in den första stora musikfestivalen i Paris. Konserter med frijazz skulle varvas med nutida avantgardemusik och gräddan av den mer alternativa rocken. Men polisen satte stopp – studentrevolten i maj 1968 låg allt för nära i tiden. Festivalen flyttades i stället till belgiska Amougies. Värd för det hela var Frank Zappa som spelade med både Pink Floyd och Archie Shepp. Men med fem minusgrader i ett cirkustält på ett fält två timmar från Bryssel blev tredagarsfestivalen kanske inte den succé BYG Actuel hade hoppats på.

 

Den svenske saxofonisten Mats Gustafsson är en av dagens frijazzmusiker som sätter musiken på BYG Actuels skivor högt. Själva bolaget har han dock inget till övers för.

 

-       För mig har BYG Actuel två extrema sidor, Den ena är en otroligt positiv känsla, för musiken är så stark och har betytt mycket för många musiker både inom rock och jazz. På väldigt kort tid lyckades man spela in så många klassiska skivor att det är löjligt – Blasé (med Archie Shepp), Art Ensemble of Chicagos plattor – det finns hur många som helst som är ruskigt bra, säger han. Men det får inte gå till så som det gjorde. Det bolaget är ett av de mest illa skötta i historien av inspelad musik. Ingen av musikerna – i vissa fall vet jag och i andra bygger det på andrahandsuppgifter – har fått betalt för en enda såld skiva, vilket suger riktigt hårt.

 

Det senare stämmer dock inte enligt Jacques Bisceglia, som samtidigt påpekar att han inte vill vara någon advokat för de ekonomiskt ansvariga på bolaget.

 

-       Det stora misstaget som BYG Actuel gjorde var att det aldrig skickade ut några sammanställningar över hur många skivor som sålts. Men alla ledare fick förskott på kommande royalty och skulle dela det med de andra musikerna. I en del fall borde musikerna ha fått mer, i andra täckte nog förskottet det de skulle ha, säger han. Och jag har fortfarande kontakt med många av musikerna, om de skulle känna sig lurade tror jag inte att det varit så.

 

Hur ser det då ut när skivorna nu ges ut igen? Enligt Andrée Thibert betalar Get Back royalty till bolaget Charly – vilket äger rättigheterna till musiken – som i sin tur ska betala artisterna.

 

 

 

 

Hake 1:

Från frijazz till Lambada

Fernand Boruso, Jean-Luc Young och Jean Georgakarakos (senare Karakos), vars initialer blir BYG, startade bolaget med samma namn 1967 (två år innan BYG Actuel). Efter BYG Actuel startade Young bolaget Charly medan Karakos startade Celluloid i New York och var tidig med att ge ut afrikansk musik, bland andra Fela Kuti. Karakos var också en av personerna som lanserade miljonsäljaren Lambada i slutet av 80-talet. I ett rättsligt efterspel vann gruppen som ursprungligen gjort låten och fick vara med och dela på pengarna.

 

Hake 2:

Fler återutgivningar:

* Get Back ger även ut nypressningar av skivor på det amerikanska bolaget ESP-disk.

* Charly records har gett ut några av BYG Actuels skivor på cd. Dessutom finns samlingsboxen Jazzactuel, sammanställd av Sonic Youths Thurston Moore.

* Det amerikanska bolaget Atavistic har en serie kallad Unheard Music Series, där framförallt europeisk frijazz återutges på cd.

 

 

Mats Gustafsson rekommenderar:

 

Saxofonisten Mats Gustafsson har spelat frijazz och improvisationsmusik sedan mitten av 80-talet. Han har spelat in ett otal skivor och är med i grupper som Aaly Trio, Gush och Peter Brötzmann Chicago Tentet. Han spelar även i gruppen Diskaholics Anonymous Trio (Anonyma skivmissbrukares trio) tillsammans med Thurston Moore och Jim O´Rourke.

 

Archie Shepp – Blase’ (BYG Actuel 18)

-       Helt outstanding! Shepps kanske förnämsta huvudomvridare. Låten “There is a balm in Gilead” är bland det mest hudnära, varma jag någonsin hört på vinyl.

 

Don Cherry – Mu, Volume 1 och 2 (BYG Actuel 1 och 31)

-       Don Cherry regerar för alltid! Fantastiskt samspel med trumslagaren Ed Blackwell; lyrisk och rytmisk extas av totalt samstämd duo. Avklätt, varmt och underskönt.

 

Alan Silva – Seasons (BYG Actuel 42-44)

-       Klassiker! Hela havet stormar. Allt vad Colombus och Leif Erikson inte kunde förutse i mötet mellan Amerika och Europa. (19-mannaband med både amerikanska och europeiska musiker)

 

Jimmy Lyons – Other Afternoons (BYG Actuel 9)

-       En av de mest förbisedda saxofonisterna. En helt vansinnig glöd parat med ett infernaliskt flöde. Lyons tog jazzen dit Charlie Parker siktade. Detta är för alltid gällande jazz, ett måste vid jazzutbildningarna.

 

Dewey Redman – Tarik (BYG Actuel 34)

-       Ännu ett bortglömt mästerverk med en nästan bortglömd Texas-saxofonist. Dewey Redman har en personlig röst och ett djup i sitt spel som få är förunnat. Vansinnigt bra trio som kommunicerar på djupet av vad improviserad musik egentligen handlar om.

 

 

text: Magnus Nygren, SvD, 2003