när frihet går före allt!
Jan.14, 2010
när frihet går före allt av Emil Carlsson / LIRA
!
HOLY GRAIL WITH TAIL
Nov.12, 2009
HOLY GRAIL WITH TAIL!
Så, har den då äntligen hittat hem! Till mig! Till Gärsnäs!
Plattan med svans!
Sällan har jag letat efter en platta med sådan frenesi…
Det började hemma hos min käre vän, med- diskaholik och vapendragare John Corbett i Chicago. I ett av många yttersta nördiga samtal om ovanliga, fantastiska och udda vinylutgivningar med jazz eller improviserad musik. Vi har väl rätt hyfsade samlingar båda två av dessa musikformer. Skivor som få har sett eller än mindre ägt…
John brukar toppa, eller snarare trycka ned mig i mina skosulor, med sin enorma samling av Sun Ra plattor på märket Saturn Intergalactic. Singlar, Lp:s, diktsamlingar och annat eget utgivet material som denna särling från planeten Saturnus gav ut redan från mitten av 50- talet. Självfallet äger John ett av de endast tre kända exemplaren av Ra´s första singel ”Super Blonde”… vem som äger de andra två exemplaren av en av de mest mytomspunna skivutgivelserna någonsin kan vi återkomma till…
Johns samling av rara, heta vinyler fyller en hel källare och vad som är verkligt fascinerande är bredden OCH spetsen i hans samling! All typ av musik finns representerad vilket är ovanligt bland oss hängivna diskaholiks. Oftast är det bara en musikform som duger och den samlingen som snurrar runt just den musiken fördjupas och utvidgas in absurdum. Men jag och John är väl av den åsikten att bra musik är bra musik oavsett vad för etikett som försöker hängas på musiken. Det är ju liksom lite långtråkigt att bara äta Pizza Hawaii varje dag! (Eller?)
Jag brukar kontra med min helt unika samling av Bengt ”Frippe” Nordströms egna utgivna alster på Bird Notes här i Sverige på 60- talet. Lp:s och Ep:s som gavs ut oftast i bara en handfull exemplar. Som t.ex. den andra volymen av Albert Aylers ”Something Different” som gissningsvis inte kom ut i mer än 10 exemplar (tur då att jag har två ex… pheeuuuww…).
Det finns en typ av skivor som är hetare än alla andra (de två exemplen ovan är just två sådana): De plattor som kombinerar sällsynthet, fantastisk musik och underbara, unika omslag! Dessa tre kriterier uppfylls sällan samtidigt. Alltid är det något som fattas… Även om dessa plattor också samlas med frenesi och hängivenhet!
Men… när alla tre betingelser uppfylls så är extasen framme! EXTASEN! MANIN!
Det finns en platta…
Det finns EN platta!
Som John äger och inte eder trogne…
Fram till nu, vill säga.
Jag skrev t.o.m. en lång uttömmande artikel i den utmärkta kulturtidskriften ”Stop Smiling”, i Chicago, om vilka fem vinylskivor jag helst skulle vilja stjäla ur min vän Johns skivsamling.
Just denna platta toppade självfallet den listan.
Men nu har det alltså hänt.
Skivan finns i min ägo. Skivan är MIN! Och jag byter inte bort den för allt smörrelaterat i Småland!
Plattan med svans. Plattan med en fuckins svans!
Otroligt sällsynt (inte mer än 150 ex är gjorda…), otroligt bra musik och just ett helt galet vackert omslag med svans!
Kan det bli bättre???
Dessutom med en helt genial titel: ” If not Extatic, we Refund”!!! Egentligen uppfyller denna holy grail av Italiensk fri musik fyra tunga kriterier… oj oj oj!
Detta är alltså debutskivan av och med den fantastiske italienske saxofonisten och estradören Mario Schiano! Schiano var den store italienska pionjären som skapade en scen av fri jazz och limmade ihop den ytterst kaleidoskopartade scenen i Italien till en fungerande enhet. En individualist av stor rang, men också en kraft var runt den italienska scenen kunde förenas. Väl illustrerad av den stora orkestern Italian Instabile Orchestra som i princip alla italienska jazzmusiker av friare art har befunnit sig i vid något tillfälle.
Hur fick jag då tag på detta fantastiska vinylobjekt?
Som diskaholik får man hitta olika sätt att lokalisera och förvärva sina godbitar.
En av de bättre metoderna för mig har faktiskt varit min relativt nystartade hemsida (www.matsgus.com) där jag lägger ut en massa info om mina äventyr som musiker och länkar till allsköns kreativ kultur och relaterade företeelser.
Men… framförallt har jag upptäckt att jag kan byta till mig underbara vinylplattor!
Jag har helt enkelt lagt ut en del ”trades” på min sida. Skivor som jag har flera ex av eller skivor som jag vill bli av med av den ena eller andra anledningen.
Denna bytessida har blivit en veritabel succé (för mig…) och många har hört av sig med erbjudanden om byten.
Jag har i tillägg till detta lagt ut en sida där jag listar mina ”Needs”, alltså plattor likt Schianos svansplatta som jag har letat efter i många år.
Bara två dagar efter att jag la ut den första versionen av dessa ”Needs” så hörde en italiensk journalist av sig och erbjöd mig att köpa ett ex av svansplattan!!!
Herregud, jag kunde knappt tro att det var sant!
Jag har ju trots allt bara sett denna platta en enda gång (hemma hos min vän John…). JACKPOT!
Han ville dock inte byta, utan erbjöd sig att sälja sitt ex av plattan för 100 Euro. Inga problem för mig. 100 Euro i detta sammanhang är en låg summa för en så pass mytomspunnen och ovanlig platta. Märkligt att han kunde vara så billig… mmmmh ???
Jag betalade plattan och satte mig att vänta utanför Häggs i Gärsnäs. Några dagar senare kom plattan med postbilen.
Med febriga händer öppnade jag paketet redan inne på Häggs. Plattan med stort ”P”!
Men uuuuuuuuuuutan svans (!!!) NEEEEEEEEJ! NEEEEEEEEEJ!
Snabbt hem till huset! Snabbt email till Italien. ”Var är min svans???”
”uh oh… was it supposed to be a tail, uh, oh?”
Besvikelse.
Men min vän i Italien sa att han skulle kolla sitt eget ex i sin samling. Om den hade svans så skulle han skicka den istället. Han var dock på semester i ytterligare två veckor, men skulle höra av sig så fort han kommit hem.
Två veckor av sömnlös väntan. Ingen aptit. Apati.
Sedan kom ett nytt email från Italien. “Sorry, no tail on my copy…”
NEEEEEEEEEEEEEEEEEJ! ”I am not extatic… I want a refund, skrev jag i sorg och smärtfylld chock.
”But, I will check with my friend Francesco, he might have an idea where to find the tail…”, skrev min vän till svar.
(sure thing, tänkte jag och släckte lyset i min inre vinyl spelare…)
Besviket tittade jag på mitt omslag ett par gånger om dagen de följande veckorna.
Sedan händer det. Ett email från Francesco (som jag faktiskt känner och har träffat på en del internationella jazzfestivaler).
Fatta följande! Fatta oddsen!
“I have a copy of the cover with the intact tail (!!!), but it has no record inside… would this be of any interest for you?”
FUCK YEAH! FUCK YEAH!
Ny väntan utanför Häggs i Gärsnäs. Efter några dagar kommer paketet.
Det underbara, fantastiska omslaget… i perfekt skick… MED SVANS!
Det märkliga grönsvarta djuret/ monstret som är avbildat på hela omslagets yta så vackert, med sin dubbla svans stickande ut. Kaxigt betraktar det sin betraktare!
Jag ler varje gång jag går in i mitt kontor och tittar på min platta med svans. På hedersplats i rummet. Det är som att skivan viftar på svansen när jag kommer in i rummet…
Jag ler och viftar ödmjukt tillbaka.
Mats Gustafsson, diskaholik, Gärsnäs
Ps. Självfallet så finns ett av de tre kända exemplaren av Sun Ra´s ”Super Blonde” just i Gärsnäs i undertecknads samling. Den står väldigt nära den svansviftande…
Det tredje kända exemplaret finns utanför Tidaholm av alla ställen. Mer om detta nästa gång…
Foto: Olof Madsen
very important and crucial article
Aug.17, 2009
please check out very important article by great Seattle writer Lloyd Peterson in All About Jazz.
tough subject and therefor extremely important to discuss and digest…
please lets work on this matter together, fight stupidity… fight stupidity in any form it may occur!
vinyllycka (swedish)
Apr.11, 2009
VINYLLYCKAN ( publicerat i Nya Upplagan hösten 2008)
Jag har uttryckt min fascination och begeistring över skivspelarens funktioner, estetiska yttre och mekaniska skönhet i förra numret av Nya Upplagan. Så, nu är det självfallet vinylskivans betingelser och egenheter som skall behandlas.
Skivor i vinylform har alltid tagit mig med storm… känslomässigt, objektmässigt och skönhetsmässigt!
Det är helt enkelt det ultimata mediet för musik, enligt undertecknad.
Vare sig det är i 7-, 10- eller i 12- tumsformat… det är en skivsida som gäller, till dess att annat beslutas om… och det är just det aktiva valet som gör mig så entusiastisk. Att du måste gå fram till skivspelaren och aktivt vända på skivan för att komma djupare i din upplevelse och förståelse av den nyss valda musiken… eller att alternativt stoppa processen med den just valda skivan och nu välja en ny, eller kanske till och med avsluta ( vilket ju också är ett aktivt val!).
Aktivt lyssnande, aktivt tänkande, aktivt beslutande/agerande (se där: en parafras på ett gammalt Situationistiskt sammanhang!) … allt detta som ju för oss framåt som människor och individer. Allt bottnar i lyssnandet av vinylskivor! (he-he)
Formatet på dessa plattor är ju fantastiskt bra också för att göra intressanta grafiska omslag och inkludera texter och reflektioner runt musiken. Det är plats nog för allt som behöver inkluderas, så att den konstnärliga helheten skall bli levande och… komplett!
Cd – skivans format och möjligheter vill jag i detta fall bara beröra med ett föraktfullt ”FNYS”!
Vinyl i alla färger och former… jag har en uppsjö av vinyler i zebra randigt, knallgult, med psykedeliska mönster, transparent, koboltblått, silkscreen tryckta konstverk… You name it! Fyrkantiga, trekantiga vinyler. Omslag i korrugerad plåt eller i rött läder! Jag har vinyler som skall spelas baklänges (The Haters klassiska ”Tractor”) och skivor med ”låsta” spår (så att du måste lyfta fram pick-upen för varje spår… och det är jobbigt om plattan innehåller 100 spår!). Men det är framförallt 7 tums formatet som har fängslat mig – singeln, ep´n -… ett än mer aktivt väljande och agerande! Bra för flåset! Bra för huvvet!
Jag har varit absolut FAST i detta 7- tumstänk, alltsedan jag som 15- åring köpte min första singel: Anders Ångests självbetitlade debutplatta. Umeå- punkens mest anarkistiska flaggskepp med den underbara vers/ refräng – linen: ” Jag tycker du är en fotomodell och ikväll får du tusen beundrare / a- aa, a- aa, a- aaaa / vad ska jag göra med dom?”.
Jag har under ett idogt internationellt turnerande som musiker de senaste 20 åren lyckats plocka upp singlar i alla världens skrymslen och vrån. De är lätta att bära med sig och de kostar sällan så mycket och detta gör att du gärna kan chansa på att köpa sådant du aldrig har hört talas om bara därför att omslaget råkar vara ytterst coolt ( saxofonisten Archie Shepps julskiva ”Black Christmas”), galet (såsom ett tyskt metalband vars namn ej går att utläsa, men med plattan ”pussyfied” medföljer en tysktillverkad kondom!) eller avskyvärt (Oral Noise plattan OxNx med ett extremt explicit omslag… inte kul att ha liggande framme när släkten kommer på besök!).
Det är ett svårslaget nöje att i t.ex. Tokyo hitta singlar med svensk jazz som du aldrig har hört talas om ( Lars Lystedts Sextett ” Krypto”) eller att bli erbjuden att köpa singlar med Sun Ra på gatan i väntan på taxi!
Lyckan av att finna John Coltranes jukebox version av ”Ascension”, komplett med stickers! Lyckan av att på ebay hitta en hel samling med Gal Costa singlar!
Lyckan av att få ett av de endast två kända exen av Sun Ras första singel ”Super Blonde” på hans egna bolag Saturn Records ( ett av de första helt musikerägda bolagen, startat redan på 50-talet!) i gåva av en god vän!
Lyckan av att få ett färskpressat ex av ”The Sons of God Drive Chairs”!
Eller Lyckan av att hitta Lemmys (Motörhead) egna singel sjungandes Blue Suede Shoes! Omslaget där Lemmy intimt kramar en Elvisfigur i papp är en klassiker!
Lyckan!
Den vi söker… Den vi skall finna!
Lyckan!
Vi ser väl allihopa olika på vad ”Lycka” är… men en 7 tums vinylsingel är definitivt en viktig del av min definition av lycka!
Vad som sedan anses normalt är väl upp till var och en?
I kväll tänker jag i varje fall avnjuta en tysk singel med de inspelade ljuden av en skinkstek som fräser i ugnen ( mycket svängigt och komplext!) samt ljudpoesi av Henri Chopin på legendariska förlaget OU. Som en avslutning till dessa kanske lätt extrema konstnärliga uttrycken så lägger jag nog på någon av paret Misha Mengelberg / Han Benninks flexisinglar på ICP. AAAAARRGGHHHH – detta underbara format: flexisingeln!!! Denna fladdriga genomskinliga vinylskärva, som inte tål mer än kanske 5 genomlyssningar… perfekt för improviserad musik!
En singel om dagen håller doktorn borta, som jag brukar säga till mina barn.
Vad blir det på skivtallriken i morgon?